emmajahapp

Jag har nu läst fram till kapitel fyra i min bok och redan nu har jag några tankar om vad som skulle kunna hända längre fram i boken. Detta på grund av att Zola, författaren, beskriver de olika karaktärernas tankar och viljor väldigt tydligt. Jag känner nästan som att jag får en inbjudning till att själv fortsätta berätta boken efter hur jag själv tror att den kommer fortsätta. Ett exempel på att Zolas beskrivningar är väldigt tydliga är att en utav de nämna karaktärerna i boken, som är sjuk, har hittills behandlas under omsorg och försiktighet men han nämner nu att han vill flytta till en storstad för att få sig ett arbete. Zola beskriver även tankarna hos denna pojkes mamma, hur ska denna pojke klara sin sjukdom när jag avlider?

Denna pojke har även en kusin som Zola har valt att presentera. Hon blev tillförd samma liv som denna sjuka pojke på grund av hennes egen mamma gick bort. Även fast denna flicka inte var sjuk blev hon behandlad som det ändå av hennes nyblivna mamma, pojkens mamma. Den lilla flickan gör de hennes nya mamma ber henne göra, men ändå, enligt Zolas beskrivningar, har hon en vilja av att hoppa runt och leka som alla barn vill göra. Ända skillnaden är att hon inte gör det.

Zola bygger upp stämningen i boken genom att han förklarar karaktärernas tankar och avslutar där. Detta får mig som läsare att vidare tänka ut en fortsättning om vad och hur de olika karaktärerna kommer att göra senare i boken. Detta gör att jag vill fortsätta läsa för att se om mina tankar passar in med Zolas.

Olika författare bygger upp inehållet i deras böcker på olika sätt och det första inblicket man får av en författare är när man läser det allra första kapitlet i respektive bok. Denna bok, Thérèse Raquin, inleds med meningarna:

I slutet av rue Guénégaud, när man kommer från kajerna, träffar man på passage du Pont-Neuf, ett slags smal, mörk, korridor, som går från rue Mazarine till rue de Seine. Passagen är nittio fot lång och högst sex fot bred; den är belagd med gulaktiga, utnötta, i fogningarna lossnade stenhällar, som alltid utsvettas en stark fuktighet. Det skurna glastaket, som i räta vinklar täcker passagen, är svart av smuts.

Dessa tre, långa meningar representerar bokens första stycke som beskriver hur denna gränd, kallad ”passage du Pont-Neuf”, ser ut. Den fortsatta beskrivningen omfattar grändens utseende och vad som försegår där, dagar som nätter. Beskrivningarna leder till en dörr med röda bokstäver som bokstaverar namnet Thérèse Raquin. Dessutom presenteras två butikskvinnor, lite mer grundgående än de andra personer som presenteras. Dessa två kvinnor, lik flera andra i denna gränd, har en butik i passage du Pont-Neuf. Hur deras liv ser ut längre in i denna bok vet jag inte. Jag vet heller inte om dessa personer kommer att tas upp senare. Detta kommer att bero utifrån hur Zola har valt att bygga upp sin berättelse.

Den svenska bokens omslag