Pälsen

”Pälsen” är en novell som är skriven av författaren Hjalmar Söderberg. Den handlar om en man som heter Gustav Henck som är en doktor. Själva texten utspelar sig under en juldag för länge sedan, på den tiden då man transporterade sig med häst och vagn. Doktor Henck har aldrig tidigare känt en sådan lycka som han gjorde i denna novell, på grund av en päls. Henck var på väg till sin kompis Richardt för att låna pengar. Richardt som var en rik man hade råd att bära en varm päls om dagarna, vilket Henck inte hade. På väg till Richardt så råkade Henck av misstag bli påkörd av en passerande häst med vagn. Detta resulterade till att Hencks rock gick i trasor och när han väl anlände till Richardt påpekade han detta. Han sa att Henck inte kunde gå omkring som han gjorde och lånade istället ut hans päls tillsammans med de pengar han hade lovat. Henck som var kritisk till sitt liv intalade sig själv att allt skulle bli bättre nu när han hade denna förtjusande päls. Detta på grund av att hans frus mottagande av Richardt tidigare var en aning negativt förändrades när han köpte en päls. Eftersom att hon hade förändrat sin syn på Richardt måste hon även ändra sin syn på Henck. När han väl kom hem full av energi och förhoppningar bemöts han av sin fru med en kyss i nacken. Hon säger även ”Gustav är inte hemma ännu”.  Henck som har längtat i åratal efter detta bemötande ignorerar det hon nyss sagt och uppskattar istället det hans fru nu har gett sig in på. Henck hade alltså rätt i att hans fru förändrade sin syn på Richardt när han köpte pälsen men han märkte inte att de hade en kärleksaffär. Hencks fru trodde alltså att Richardt hade tittat förbi medan Henck var ute på julklappsärenden. Sedan under julaftonen tackade sin gode kamrat för den dit de haft och han tackar även hans trohet till sin fru eftersom att han under ett fåtal dagar kommer att gå bort.

 

Slutet i denna berättelse kan jag tolka på två olika sätt. Antingen uppfattade inte Henck det hans fru sa om att Gustav inte hade kommit hem än, eller så ignorerade han det bara och njöt utav den tid han hade med sin fru. Han skulle trots allt gå bort inom de närmsta dagarna och uppskattade de närmsta som han trots allt hade istället för att dra upp någonting som skulle gör alla hans närmsta upprörda.

 

Själva pälsens syfte i texten uppfattar jag som en symbol till ”kläderna gör mannen”. På ett eller annat sätt förändras synen av en man, hans förmögenhet, hans vardag och hans yrke efter de kläder han bär. Själva pälsen i detta sammanhang skyddade de rika mot kölden och pälsen gav dem självförtroende. Ett exempel på detta som jag hittar i texten är när Henck är på väg till Richardt och känner sig enormt negativ till livet. Han vet bestämt att han kommer att avlida och han hoppas på att få göra det innan januari månad för att slippa betala livsförsäkringen. När han sedan bär pälsen känner han sig genast piggare och mer positiv till sitt liv, han kanske inte kommer att dö. När han sedan kom in till hemmet och tog av sig pälsen tackade han farväl utan någon helst tanke till att han möjligtvis kan överleva. Hans självförtroende som pälsen gav honom i texten kan även ha varit anledningen till att han ignorerade det hans fru sa när han kom hem igen efter besöket hos Richardt. Anledningen till att han inte lyssnade på vad hon sa var på grund av att en ståtlig man som Henck, med en prydlig päls, kan inte ha en fru som är otrogen mot honom. Även hans självförtroende gällande pengar ökade. Innan bekymrade han sig för att inte ha råd till julhandeln och hans trasiga rock. När han sedan tog på sig rocken funderade på att själv köpa en rock på krita.

 

Jag uppfattar det som att texten riktar in sig under slutet av 1700-talet till början av 1800-talet. Detta på grund av att Henck blev påkörd av en häst med vagn. Efter en snabb Google sökning så hittade jag grundfakta om att de första bilarna tillverkades i mitten av 1800-talet så därför denna slutsats om tidsepoken. Självklart kan vi än idag transportera oss med häst och vagn med när Hencks rock gick sönder var den en dam som uttryckte sig om att vilja sy denna rock vilket jag uppfattade som att under denna tid var det vanligt att laga trasiga kläder, till och med sy egna. Eftersom att Hencks rock var så pass trasig att han inte fick använda den för sin gode vän Richardt borde vi i ett liknande läge idag bara slänga den och inte försöka sy ihop den igen. Även anledningen till att Henck och hans fru gifte sig var på grund av att hon var fattig och såg ut att behöva en man som Henck, utan kärlek inblandad. Han var till och med skeptisk till att någonsin kunna förföra henne, att hon ens tyckte om honom. Idag gifter vi oss för kärlekens skull, inte för att vi har ont om pengar.

 

Anledningen till att vi fortfarande finner denna text intressant och läsvärd än idag kan vara på grund av att när texten kom ut reagerade läsarna en aning negativt. En päls är inte det som värdesätter ens liv. Ett gift par ska vara varandra trogna och inte påverkas av en ovärderlig päls. Än idag har i alla fall jag samma syn och kanske ni andra också. Därför tror jag att vi fortfarande finner denna text läsvärd på grund av att påverkas om hur en päls skulle kunna förändra en mans liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0